Moskvas metro

Efter den stora kärnkatastrofen lyckades en spillra av mänskligheten överleva i Moskvas atomvapensäkra tunnelbanesystem. Här lever de på stationerna med eldar som enda värme- och ljuskälla, utom på de rika stationerna som har råd att köpa glödlampor för att lysa upp sina lokaler.

Människorna lever på svamp som de odlar i tunnlarna, och fläskkött från svin en del föder upp, eller kött från råttor, som det finns gott om i metron.

Varje station har blivit som en liten stat, och diplomatin mellan alla staterna ändras från dag till dag. Det finns inget säkert och snabbt sätt att kommunicera stationer emellan och det är omöjligt att veta vilka tunnlar som är avspärrade av vakter och var det råder krig.
Ofta är stridigheterna över resurser och markyta, men lika ofta sluts det fred för att samarbeta mot det ständigt lurande hotet från de kolsvarta tunnlarna utanför eldstadens sken. Allt vad som finns i dem vet ingen säkert, men det sprids rykten om mutanter, jätteråttor, vampyrliknande väsen och spöken.

Historia

Moskvas metro började konstrueras i början av 1930-talet, och den första linjen, Sokolnitjeskaja, öppnades i maj 1935. Två linjer till stod färdiga innan andra världskrigets utbrott.

Moskvametron ansågs en gång i tiden vara den pampigaste av världens alla tunnelbanesystem med sina vackra ornamenteringar och utsmyckningar i socialrealistisk stil. Nu är väggarna täckta av sot, mögel och klotter, men i det lilla ljus som invånarna i metron lyckas uppbåda kan man ännu ana spår av den skönhet som besökarna såg där när stationerna var i bruk.
I sin storhetstid var metron den mest använda i världen med cirka åtta miljoner till nio miljoner passagerare per dag. Då fanns 265 km av spår i tunnelbanesystemet med dess 11 linjer och 165 stationer, varav flera mindre sträckor nu har blivit uppbrutna för att möjliggöra odling av svamp.

Mmap
Karta över metron när den var i bruk under 2010-talet.

Moskvas metro

Metro Hallvi